Beautiful People.

Har ni någonsin känt att allt & alla hela tiden inte är tillräckligt bra? Fast när ni känner att allt & alla inte är tillräckligt bra så vet ni liksom inte att det är precis så ni känner. Man tänker på saker som är "fel" eller "jobbigt" med just den saken eller med den personen, men man tänker liksom inte på att det faktiskt är jag som aldrig kan tycka att något är tillräckligt bra. Så känner jag. Jag insåg det idag.

Och det var så otroligt skönt! Jag kommer inte nämna några namn för jag skriver bara för att få det ur världen. Det känns alltid bättre när jag skriver av mig. Men det är ofta jag känner hat eller ilska, eller okej kanske inte riktigt så starkt men nästan. Jag kan bli arg för saker och störa mig på saker och slänga ur mig saker och sen efter så får jag ångest för att jag blev arg eller störde mig på det för det var ju inte ens nått. Känner ni igen er? Ja, det är la ganska vanligt för oss tjejer men ändå. Jag kan liksom störa mig på saker och bli arg för saker jag inte vill bli arg eller störa mig på eller som jag inte borde bli arg eller störa mig på, men jag kan liksom "inte hjälpa det". Och jag inser nu att det bara är jag som kan ändra på just det där. Istället för att bli arg och störa mig på saker (fuck vad många "arg eller störa" det blev nu) så kan jag tänka "jaja, det är ingen big deal". För det är ju nästan aldrig det heller!

Jag måste lära mig att släppa på saker och hålla inne vissa saker. För allt är faktiskt inte bra att prata om, även om mycket är det. Och sen om jag inte kan släppa det på flera dagar så är det ju en annan sak men oftast så går det ju över på några timmar.

Jaja, jag ska inte tjata mera. Jag ville bara skriva av mig. Och jag är tacksam att jag fick inse detta! Tack vare en underbar kille :) Ofta ligger inte problemen hos andra, utan hos oss själva. Och det gäller bara att inse det och sen är det upp till oss själva vad vi väljer att göra med det :)